Dag 2 i Beijing

Dag 2 här i Beijing. Isac vaknade i natt vid 00:50 och ruskade om pappa

- ”Ja, vad är det, vad vill du?
- ”Pappa, hur länge ska vi sova???

Ja, vad svarar man på det… Klockan var då ca 1700 hemma så det är ju klart att det vara konstigt för honom. Vi kommer ju från en annan tidszon och han har väl inte hunnit vänja sig riktigt ännu. Det är knappt så att en annan har. Men vi är ju så trötta ändå så det var inga problem att somna direkt igår…

När vi vaknade tyckte vi att det var ganska kall på rummet. Men undra på det…. När vi drog för gardinerna för fönstret så såg man inte något ut för all imma som var på fönstret. Det var även mycket kondensvatten som låg ner vi fönsterbotten. Isoleringen är nog inte heller den bästa för det drog väldigt kallt vid golvet nedanför fönstret. Märkligt att det är så med tanke på standarden på hotellet – är ett 4 stjärnigt och med bra läge centralt. Men det är kallt här – vi har bara haft några plusgrader och det blåser en hel del. Så det är riktigt råkallt. Tur vi har med underställ och fleece

Via telefonen så kollades temperaturen av i Taiyuan och Datong, som vi ska åka till senare för att hämta lillebror, och vi fick se -16 grader i Datong. Första tanken var att det är ju natt där men sedan gick det upp att inte längre – vi är ju i Kina och det är morgon…….iiiiiiiiiiiiiiii
Men vi överlever nog

Dagen började därefter med en härlig frukost. Det var mycket som bjöds och t o m kaffet var helt ok här. När vi var klara och också gjort vad vi skulle göra på rummet så samlades vi nere vid lobbyn för att åka vidare med buss till Himmelska Fridens Torg och Den Förbjudna Staden.
Dessa två platser hade vi redan besökt förra gången vi var här så det var inget nytt. Men det är klart – det är mäktiga platser att se. De har ju även en intressant historia att bära.

När vi var klara med besöket här så for vi vidare för en gemensam lunch. Under bussturen så fick alla väntande barn, inkl. alla, syskon en gåva i form av en pandaryggsäck. Väl framme vid matstället så blev vi nöjda att det ej var samma som vi åt på för 3 år sedan efter samma tur -det var nämligen en av de sämsta måltiderna under förra resan. Det var riktigt god mat och alla åt med god aptit – även Isac. En favorit för honom var en kyckling rätt med någon speciell panering. Något som Bosse inte vågade äta av då den såg misstänkt ”äggig” ut…. Det fanns dock väldigt mycket annat att ta av, bl a den berömda Peking Ankan med tillbehör, så hungrig från bordet behövde han inte gå. Som vanligt här i Kina så serverades maten genom att man ställer allt på en glasskiva i mitten av bordet och som är snurrbar. Så vill man ha en rätt så snurrat man tills den hamnar framför en.

Ny busstur som tog oss en liten bit tillbaka till hotell där vi i princip vände i dörren för att gå ut och shoppa lite proviant att ha med under morgondagens resa till kinesiska muren. Alltid intressant att se vad saker och ting kostar i jämförelse med hemma. Ett paket Pringles chips skulle de ha över 30 yuan för, lite små bananer kostar 45 yuan/kg. Det är ju inte riktigt vad man är van vid men det är ju importerade saker och därmed också dyrare än de kinesiska varianterna.

Väl åter på hotellet vad det dags att besöka poolen som vi hade lovat Isac. Vi begav oss dit och Helena som blindstyre då hon glömt sina extraglasögon hemma. Så det fick lov att badas utan. Det gick dock väl då hon hade Isac som guide. Vi kan väl säga att det inte var ett jätte nöje att bada då det inte kändes speciellt varmt trots att termometern visade på 28 grader. Så vi gav upp efter en stund för att åter bege oss till rummet för lite vila innan nästa samling 17:00.

Vi samlades för att ha en genomgång av adoptionsprocessen samt få vårt viktigaste papper med oss. Detta är ett dokument som vi egentligen måste erhålla innan vi far till Kina då det är själva invitationsbrevet – dvs utan detta så blir det inget barn. Adoptionscentrums landsansvarig har dock vid sitt besök i Kina hämtat ut dessa hos CCAA för att snabba upp vår process så att vi skulle komma hem innan jul – vilket vi är tacksamma för. Genomgången gjorde även att man kände än mer för vår lilla väntande son. Man längtar så till att få komma till honom och hålla om och lära känna honom.

Det var även en gemensam middag planerad nere på hotellets restaurang senare på kvällen. Vi hamnade vid några nya familjer vilket är riktigt roligt då vi alla har erfarenheter och historier bakom oss att diskutera. Under måltiden fick Bosse en fråga från en av familjerna om hur vi upplever att kineserna ser på oss när vi kommer Isac. Ja, det är inget som vi egentligen funderat över mer än att vi reflekterade lite över det igår då vi upplevde att en man stod och såg på oss. Men är det så konstigt egentligen? Som vi sa så kan man vända på det. Hur hade vi reagerat om vi vänt på situationen, dvs att vi i Sverige hade fått Kineser som gick omkring med våra blonda barn. Barn som dessutom inte pratar svenska utan bara kan prata och svara på kinesiska? Visst hade det känts underligt? Men samtidigt är det inte helt jämförbart. Man måste då även naturligtvis sätta likhetstecken med alla andra förutsättningar som finns, eller har funnits, i ett demografiskt och socialt perspektiv. När vi gjorde förra adoptionen, av Isac, så sa guiden till oss att de flesta i kina är tacksamma för att vi ger dessa barn en ny chans i livet. För hade de fått fortsätta sina liv i Kina, och på barnhem, så hade deras framtid inte varit så ljus. Vi får väl bara hoppas att vi kan leva upp till dessa förväntningar.
I morgon är det upp lite tidigare och för att besöka kinesiska muren samt att senare åka till en marknad. Kinesiska muren såg vi även förra gången men det är roligt att kunna visa Isac lite av kinas historia och bakgrund. Sedan är väl frågan om hur mycket han nu uppskattar detta…. Troligtvis är det nog rätt kall och bistert där så vi misstänker att vi kommer ha en liten man som rycker oss i kläderna för att få bli hemkörd till hotellet så han kan få spela…..

Ja, våra vänner – nu släcker vi efter skrivit dessa rader med ett par drinkar vi tagit i baren efter den gemensamma lunchen. Vi blev sittande med våra nyfunna vänner och som det gärna blir när man har trevligt och mycket att prata om. När vi kom upp till rummet så frågade Isac återigen ”Hur länge ska vi sova?” Jag är inte trött”. Med de orden sagt så vände han sig om och sov inom 10 sekunder…..

Vi återkommer i morgon med ny rapport!
Hälsningar från Beijing, Bosse, Helena och Isac

Ps. Vi har upptäckt att det internet förbindelsen går lite upp och ner. Så prova gärna att gå in igen på våra inlägg som saknar bilder när du läser bloggen. Vi kommer försöka att lägga upp bilder för varje dag men vi passar på när det är möjligt…. Så ibland är det bara text du får upp D.s