Beijing – igen

Igår torsdag så var det äntligen dags att säga farväl åt Taiyuan och ett steg närmare hemma.

Vi tog det lugnt och sov ut alla då vi visste att det kommer bli mycket resande under dagen så tid för vila lär inte finnas. Vi åt en rejäl sen frukost och tänkte sedan ta en sista tur ut till Yingze Park för att fota lite samt få lite luft – ja ren är dluften inte men lite motion samt utevistelse är alltid skönt

Innan vi gick iväg till parken så skulle vi meddela Sylvia om vi när vi önskade lunch då det skulle ingå denna dag. Vi talade med henne och bestämde att det får ske på flygplatsen då vi har gott om tid där. Vi fick sedan veta att Hannes pass blivit klart och vi skulle få det med oss idag. – Yippie så skönt att ha det i sin hand. Vi är inte så god vän med alla kinesiska myndigheter så vi har en misstro mot allt så att få det i sin hand var SUPERBT. Sylvia nämnde att hon stannar kvar och väntar på passet så vi kan gå till parken. Väl nere i lobbyn så mötte vi Hellen och som bad oss vänta då hon precis ringt Sylvia.

De nämnde då att Hellen, vår förra guide, varit på polisstation varje dag för att skynda på processen och passet var fortfarande glödhett när hon fick det i sin hand. Bosse och Isac skulle upp på rummet och lägga in passet i rummets kassaskåp. Helena och Hannes var kvar nere i lobbyn och det tog en sådan tid – hur lång tid tar det att lägga något i kassaskåpet? Tanken infinner sig att Bosse skall börja dokumentera allt därför denna tidsfördröjning. Hannes började till slut sparka bakut och Helena var osäker på vad han ville – var det toaletten eller var det denna långa väntan? Så de tog hissen upp. Vad är oddsen på att Bosse och Isac precis åkt ner i ”mötande” hiss?

Väl uppe på rummet börjar Helena undrar var städaren håller på med. Kassaskåpet från vårt rum håller på att lyftas ur och man undrar var alla våra saker är – viktiga papper som låg där inuti – har även hotellet börja lägga sig i våran sak – tycker de vi stannar för länge? Städaren kan ingen engelska men snart hör jag Isac i korridoren och Helena börjar förhöra Bosse om vad som hänt och var våra papper är. Det visar sig att kassaskåpet lyckats gå sönder ca 3 timmar före avfärd. Därav bytet. I alla fall av med alla vinterkläder och nytt toalettbesök för vi vill inte besöka de kinesiska stå toaletterna . Dessa toaletter är inte gjorda för att 2 personer skall vara där och det ihop med våra västerländska kläder gör det inte lätt när barnen skall gå och alla plagg skall av/ner.

Vi kom i alla fall iväg till Yingze Park och nu för första gången utanför hotellet så släpper Hannes garden och börjar springa omkring och busa tillsammans med Isac. Vi försöker ta lite kort och spela fjäderboll. Det blev en fin avslutning på tiden i Taiyuan. Åter på hotellet för att färdigställa packningen. Helena hade förberett det mesta under gårdagskvällen men det är ju alltid det där sista. Vi kom i alla fall ner i tid till lobbyn för utcheckning och avfärd till flygplatsen. Vi ser redan nu hur mycket packning vi har och vi vet att det väntar ytterligare en väska som vi lämnat i Beijing inför hemfärden. Nu har vi även 2 barn att rodda med och som tur var så har vi Sylvia till hjälp som håller koll på Isac åt oss tidvis. Vi går och kollar incheckningstiden och därefter iväg till KFC för att äta lunch. Vi fick sitta utanför då vi ej fick ta med oss trolleyn in med allt vårt bagage men det gick riktigt bra. Efter måltiden så börjar pojkarna busa och springa omkring för fullt. De leker tafatt och Hannes springer ömsom till mamma ömsom till pappa med glada tillrop. Vi beger oss efter detta till incheckningen och tänker äntligen. Men det skall man inte göra i den här provinsen. Väl framme så är det något som inte stämmer med Hannes biljett. Biljett är bokad men den är inte kopplad till hans passnummer. Tydligen så kan de inte hjälpa till med detta – vilket vi tycker är konstigt då de har alla uppgifter. I alla övriga provinser så kan man till och med åka med den s.k red booken (adoptionscertifikatet) men icke i denna provins. Här krävs pass och koppling till biljetterna. Tur att vi i alla fall hade passet. Sylvias resebyrå försökte fix denna koppling men det gick inte då incheckning påbörjats. Sylvia nämnde detta har inte hänt förut – in i det sista så vill de hålla oss kvar i provinsen. Lyckligtvis så går det fler plan denna kväll och de lyckades boka om oss till ett senare plan.

Vad hade hänt om vi inte fått passen express som vi fått? Inget som ens den inrikes resebyrån kände till. Så lite extra dötid att slå igen men det kändes ändå skönt att vi skulle komma iväg denna kväll.

Incheckning skedde nu utan problem och vi hade faktiskt mindre kilo med oss hem fastän vi köpt en del saker i provinsen. Vi lämnade bl a kvar en del kläder då de vi tagit med var allt för små för Hannes. Så han har nu en del av Isacs kläder till låns vilket faktiskt funkar rätt bra. Väl framme vid säkerhetskontrollen så var det en del kö och vi fick stå och vänta och nu börjar även Hannes bli lite otålig av att stå stilla efter allt bus som varit de senaste timmarna. Det som nu sker i kommande säkerhets kontroll är något vi aldrig upplevt tidigare – totalt kaotiskt. Vi fick först visa alla boardingpass samt pass för kontroll och vi måste stå exakt framför säkerhetsvakten. Därefter tror man ju att man kan lägga ner boardingpassen – tji fick vi efter 2 m så var det dags att visa dem igen innan allt skulle åka igenom och röntgas. Vakterna ville att Isac skulle gå igenom först och själv av alla och vi har ju alltid sagt att han ska vänta på oss – Helena säger åt honom att vänta och vakterna manar på honom – den stackaren vad ska han göra? Därefter så kommer den obligatoriska genomsökningen då det alltid piper i deras säkerhetsgrind. När det väl är gjort så tror man ju att man är klar. Icke – nu skall skorna av och röntgas separat. Alla springer runt som yra höns då skor ska fram och tillbaka till personer som gått igenom. Sedan ska man förhoppningsvis fått tag på sina saker som åkt igenom röntgen. Våra stackars barn, och framförallt Hannes, blir lite chockade.

Ja väl när detta är gjort så drar vi vidare mot gaten och ytterligare väntan. När vi sitter där och väntar är det många kineser som lockar barnen med godis och det känns inte riktigt bra. Hannes är dock förståndig så han kollar första gången på pappa och begär lite bekräftelse att det är OK. Därefter så verkar det vara fritt fram så när de erbjuder nötter mm så rasslar handen så man hinner inte stoppa dem. Det är säkerligen deras seder men vi vill ju inte gärna att våra barn skall springa fram till främmande människor så fort de erbjuds godis – men ändå så vill man försöka stoppa det på ett icke förödmjukande sätt.

Påstigningen på planet är givetvis föresenat. Men enbart pga städning får vi höra och när vi alla väl är på plats så går det undan. Vi är ju osäkra på hur Hannes skall ta flygresan men han sitter lugnt och man kan rätt lätt förvilla bort honom. Efter ca 50 min så är vi åter i Beijing och vi väntar så vi är de sista av planet så att vi enklare kan få med oss alla våra saker. När vi väl går av så nämner Silvia att hon hörde inget skrik därbak och det är onormalt bara så ni vet.

Vi traskar oss igenom x antal rulltrappor/banor till Isac stora glädje ner mot bagageutlämningen. Väl framme så kollade Helena och Hannes toalettmöjligheten men det var extremt lång kö så det blev åter till resten av familjen. Väl där så såg vi att våra väskor redan började rulla fram och vi tänkte snabbt göra ett nytt försök på toaletten då vi visste att resan in till hotellet kan ta ca 40 min. Nu var kön mindre och faktiskt så var timingen rätt OK så vi kunde få en normal toalett. Försök gå in på dessa små toaletter med en ryggsäck som väger bly – utrymmet är begränsat. Ner med kläder och av med säkerhetsblöjan (Hannes är faktiskt torr både dag och natt men han har använt s.k splitpants så vi använder blöja för säkerhets skulle om vi inte kan tyda honom.) Allt går bra men sedan ska blöjskiten på igen och dessa små klisterlappar fastnar överallt där de inte ska och böja sig med denna blyryggsäck är oooooootroligt jobbigt. Hannes vill iväg då han tycker allt tar allt för lång tid.

Väl ute från detta klaustrofobiska utrymme så beger vi oss ut mot bussen men fick besked av Syliva att boardingpassen ska fram ytterligare än en gång – till vad då kan man ju undra. Rätt snart fick vi svar på detta då en tjej kom fram tog boardingpassen och snabb rippade av våra taggar som rörde bagaget och sedan räknade hon antal kolli som vi hade på bagagevagnen. Ytterligare ett sätt att kontrollera så att man ej plockat med sig för lite eller för mycket bagage – skit i vilka kolli vi plockade.

Vi kom sedan ut till ett kallt Beijing ca -4 grader och vi hade en ny minibuss som väntade på oss. Väl inne i bussen så tog det inte många minuter innan Hannes somnade. Färden in till hotellet gick snabbt då det för en gångs skulle var lite trafik. De har gjort staden lite mer pyntad så många träd har massvis med ljusslingor så det känns riktigt pampigt. Sedan in på hotellet och fixa rum, hämta ut vår lämnade resväska som innehåller bl a vår efterlängtade whiskey, taxfree godis mmmm. Vi kom upp på rummet och fick säga farväl till vår guide Silva då vi nu kommer få ha Vanessa återigen. Känns lite sorgligt då hon har varit med oss under så lång tid och verkligen förgyllt vår vistelse i Taiyuan då hon berättat mycket kring Kinas historia, kultur och varit behjälplig med allt som vi bett henne om. Vi kan väl säga att de lokala guiderna ej motsvarade detta – var nog mindre än 5 min under de dagar som de på något sätt informerade om sin provins, stad mm.

Det var i alla fall så skönt att äntligen fått komma till Beijing så vi fick snabbt försöka rodda fram barnens pyjamas samt våra necessärer som låst in sig i resväskan. Vi fick bryta oss in i den då den ej tog den kod som vi har på den – något har hänt även den. Vi fick i alla fall upp den och barnen snabbt i säng med lite välling – ja även Isac ska ju ha välling numera – vilket vi faktiskt har förberett oss på. Sedan var det dags att fixa lite kaffe och ta en whiskey och slappna av och ha en pratstund. Som sagt känslan var enormt skön att vara ett steg närmare hemma.

Fredagen var inställd på att vi skulle shoppa efter vi lämnat av Hannes pass + vår redbook för att fixa visum hos Svenska ambassaden. Vanessa ringde oss och vi gick ner för att lämna över allt till henne vid 9 tiden. Därefter skulle vi ta och äta frukost och det finns en hel del att ta för sig av. Efter denna långfrukost så åter till vårt rum för att göra oss klara för utgång. Då ringer mobilen och det är Vanessa som ringer och säger att svenska ambassaden fixade visumet på stört så om vi är kvar så kommer hon inom 15 minuter – yes nu var alla papper i hamn. Vi valde att stanna kvar och fixa lite mail för att kontrollera ev tidigare hemresa men även kring hur våra extrakostnader skulle hanteras. Vi har fått olika besked beroende på vem vi frågar så vi satt och gjorde en egen kalkyl med de uppgifter vi vet för att ha som underlag. Vi fick iväg dessa mail och nu hade tiden runnit iväg så det var bättre att stanna kvar på rummet och äta lite snabbt och att Hannes kunde ta sin eftermiddags lur. Vi provade värma till lite svensk barnmat till Hannes– köttbullar och makaroner men det fick nobben direkt.

Vi frågade Isac om han var hungrig och fick följande svar:

Om jag känner efter så är jag hungrig och känner jag inte efter så är jag inte hungrig därför känner jag inte efter…..

Han åt i alla fall upp barnmaten med god aptit – som smålänning så tar det ju i att behöva slänga maten. Därefter så började Helena söva Hannes men han var inte riktigt med på noterna men med lite bestämdhet så varvade han ner och det tog inte många minuter innan han sov. Vi skickade ut Bosse för att köpa nudlar som vi kunde ha som lunch lite senare för det borde väl Hannes tycka om i alla fall. Åter från butiken så gick Bosse och Isac i väg till poolen – de har ju försökt några gånger i Taiyuan men det har varit stängt de sista gångerna så det var ett tag sedan. Helena var kvar på rummet för att fixa lite med mail, bloggen, packning mm. Väl åter från poolbesöket så vaknade Hannes och vi fixade iordning lite nudel lunch. Det slank ner i allas magar och vi kan se att Hannes är lite proffs på det här då han vet hur nudlarna skall tas. Vi tog sedan på oss för att åka iväg till Pearlmarket för lite shopping – ska testa stället som Helena prutade bort sig på förra gången vi var i Kina. Bosse gick och fixade lite information kring taxiresorna dvs rimlig prisnivå men även en översättning för hur vi skulle ta oss åter till hotellet utan ockerpriser dvs körning enligt taxameter.

Hotellet hade 2 st som följde med oss ut på gatan för att stoppa taxi och som de sa det är fredag så det är lite svårare och det är mycket trafik. Vi fick dock tag på en taxi som trots extremt mycket trafik lyckades köra dit för 17 yuan men det avser endast sträckan så vi gav lite dricks – 20 yuan – hur långt kommer vi hemma på den taxan? – framkörningsavgiften är väl större. Vi anlände till Pärlmarknaden och skulle ta oss till Nancys shop som har lite mer av fasta priser när det gäller kläder. Vi började med en del Peak jackor till barnen och fortsatte sedan med en massa Polo tröjor i olika storlekar och färger. Sedan var det dags för mamma och pappa och vi hittade en hel del. Det vi kan säga att det tar på krafterna att shoppa och ha 2 barn som håller på och busar för fullt. De håller dock modet uppe och med mammas smurflåda med snacks så håller det sig helt Ok. Det vi kan se är att det blir lite våldsamt bröderna emellan och Isac har inte riktigt koll på det så Hannes få sig en del smällar –tur han är så tålig av sig. Den som dock fick mest uppmärksamhet var nog Isac som efter nysning satte igång ett näsblod som heter duga. Många i personalen kommer fram och hjälper till då de först inte förstod vad som hänt. Isac liggande på golvet i Bosses knä för att försöka få stopp på det. Helena försöker under tiden sammanställa dagens shoppingtur och slutsumman hamnar idag på 2000 yuan.

Då var det dags att försöka ta sig hem till hotellet och nu var vi förberedda vad vi skulle betala samt hade en översättning att vi ville köra på taxameter. Men det var inte många som ville i denna trafik en fredagskväll. Där går man med 2 barn och Bosse släpar på en full shoppingbag. Helena tyckte vi skulle runda och åter till där vi själva blev avsläppta av vår taxi. Väl där så fick vi tag på en som var villig att köra oss på korrekt sätt till hotellet. Vi kan väl säga att köra i Beijing i denna trafik – vem vill göra det? Det är bilar precis överallt. Trafikljusen gör inte mycket skillnad då bilarna står mitt i korsningar på tvären och hit och dit – men hem kom vi i alla fall. Väl åter på rummet så ville vi snabb kolla mailen för att se om vi fått svar kring ev ombokningar. Det hade vi och det skulle kosta ca 10000 att boka om vår hemresa 3 dagar tidigare. Lägg därtill vår tidigare ombokning samt komplettering så skulle dessa ombokningar i så fall hamna på ca 15000. Vi beslöt att det inte är värt, då vi nu gärna vill hem, det då det är så få dagar som skiljer. Så vi stannar kvar som vi ställt in oss på och tar det lite lugnt och kör lite sightseeing mm.

Vi gick sedan ut och åt lite kvällsmat på restaurangen som ligger bredvid hotellet – de har toppen mat till ett riktigt hyfsat pris. Vi gick åter till rummet och börjar göra iordning för natten. Bosse fick kontakt med sina föräldrar via Skype och kunde berätta att vi stannar till den 5:e och att alla papprena nu är klara. Vi kunde därefter avsluta ännu en kväll men lite gott kaffe och en whiskey.

I morgon väntar vi besök av Christina Wang som är vår kontakt i Beijing. Hon vill gärna hälsa på vår nye familjemedlem och även oss nu när vi haft så mycket kontakt. Vi får därefter se om vi kommer köra mer shopping alternativt åka till Beijing Zoo. Vi fick tipset att vi borde nog ta det imorgon för på söndag så börjar de kinesiska helgdagarna så det kommer vara smockfullt med folk ute i Beijing för att fira ”spring festival”

Ha det gott alla och Gott Nytt År från oss här i Mittens Rike!

Bosse, Helena, Isac och Hannes